Lite onormal?

Om man googlar på “trött mamma” eller “tired mom” så rasslar det fram en massa bilder på mammor med bebisar.
Jag satt en dag och funderade på om mammor med äldre barn aldrig är trötta?
Vid vilken ålder ska en mamma…en kvinna… liksom bli pigg och totalt utvilad som förr igen?
fussy-baby-tired-mom1

Jag är väl en av de onormala.
Jag blev aldrig “pigg” igen.
Efter många oväntade händelser i livet som kastat omkull allt vi vet, om och om igen, så vi tappat fotfästet så fick jag diagnosen utbränd.
Jag var inte ute efter någon diagnos.
Jag var till vårdcentralen för att jag var så glömsk. Jag glömde kliva av bussen på rätt ställe. Jag glömde plånbok överallt. Jag glömde möten. Jag glömde kolla av barnens läxor (yngsta var 8 år då).
Många småsaker som blev tunga att hantera.
Jag var jämt trött…men vem är inte det liksom? Jag kunde inte tänka. Det var som bomull i huvudet. Jag tappade ord.
Jag trodde att jag hade fått en stroke.
Utbränd var det sista jag trodde.
imagesJag försökte febrilt göra allt “jag skulle” för att bli bättre.
Samtidigt stressade det mig bara mer och jag stod och trampade på samma ställe.
Mina barn behövde mig då flera i våra liv på kort tid lämnade detta jordeliv allt för tidigt och det blev begravningar, då båda är känslobarn mer eller mindre och det finns panikångest i hemmet, min far behövde mig då han fick sin andra stroke…och innan det hade vi  renovering av badrum pga vattenläcka så vi var utan badrum i många veckor. Eftersom vi är två asmatiker fick jag storstäda varje dag efter byggarna som försökt plasta in så gott det gick.
Det har känt som jag inte har haft tid att andas.
Missförstå mig rätt. Jag har försökt.Jag är en av de mammor som tar egen tid.
Men det är som om när jag fått egen tid försvinner den energin sen…plus lite till.
Så jag ligger på minus.
Sedan gick jag diagnosen Fibromyalgi.
Inte heller då var jag “ute efter” en diagnos.
Jag minns hur jag bröt ihop hos läkaren och grät. Det kändes pinsamt, men jag hade kommit till en punkt där jag inte längre orkade mer.

Jag kan sällan säga “jag är trött” och inte få långa meningar från folk om hur mina “stora barn” ska hjälpa till mer och om hur kan jag vara det då jag inte jobbar heltid.
De vet inte vad som sker bakom våran dörr. Hur vi kämpar med allt vi möter som familj. Diagnoser. Psykologer. Många möten. Många tårar. Sedan de gamla vanliga hederliga förkylningarna. Och magsjukorna då vi en efter en nedsjuknar…och vi föräldrar är de som kryper till sina sjuka barn och smeker dem på ryggen och ger dem vätska.
Frustration , både barn och vuxna, över läxor och prov.
Som mamma har jag suttit på många möten och nickat och sagt “jag förstår” då lärare och psykologer och kuratorer kommer med råd om mina barn. Men inom mig skriker jag tyst att jag är en usel mamma som är trasig. Men jag säger det aldrig högt.

Det känns som det är mer acceptabelt att vara trött då man jobbar heltid och/eller har en bebis eller i alla fall ett barn under tre år.

Trots att båda våra barn hade kolik till tre månaders ålder, och den ena fick allergier och blödande eksem vid 1 år och astma vid 3 år och den andra hade hjärtfel och blev opererad  i Gbg då hon var ca 1,5 år  sov 20 minuter i stöten dygnet runt vad vi än försökte tills hon blev två år så hade jag mer energi då än jag har nu…
Och jag saknar mitt gamla jag.
Det gör jag.
Men jag tar ett djupt andetag och gör mitt bästa.
Som jag har gjort i 18 år.
Och jag tycker att jag…vi…lyckas ändå väldigt bra.
Och jag är glad att jag har mina två barn och min älskling.
De är mitt ALLT.
Och nu är det sportlov och vi kan lägga alla tråkiga måsten på hyllan en stund.
Det ser vi fram emot.

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Lite onormal?

  1. Eva says:

    Ja att vara mamma är ett heltids jobb sen allt annat runt om så inte konstigt att saker kan bli som du skriver, jag blir oxå orolig ibland för jag glömmer saker hela tiden. Men man får tänka till ibland o ställa sig frågan innan man gör nåt om det är viktigt o nödvändigt att göra det nu o här…hoppas du får en fin söndag o glöm inte att stanna upp o andas kramen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s