Lite ledsen och trött

Igår kväll satt jag och hade huvudvärk och mådde dåligt.
Jag kände mig allmänt ledsen , trött och sliten.
Hur kan jag känna mig det? Jag har ju mycket positivt i mitt liv.
Och jag är tacksam för det.

Jag satt och tänkte tillbaka på mitt liv senaste 17 ,5 åren.
Minnesbilderna snurrade runt i huvudet.
Jag fick havandeskapsförgiftning tidigt med första barnet. In och ut på sjukhuset innan hon kom i v35 med akutsnitt och vi fick vara kvar på sjukhuset i tre veckor.
Amning fungerade inte bra och jag varvade till slut med flaska. Det var kolik och vakennätter första tre månaderna.
Efter bara nån månad fick hon blodiga fötter av eksem som hon rivit upp och vi fick gå till Hudmottagningen och på Hudskola.
När hon var några år fick hon astma. Och sedan olika allergier.
Under åren har hon och vi kämpat med flera utmaningar och jag är stolt över henne som mamma.
Sedan blev jag tvåbarnsmamma då första barnet var 5,5 år. Och precis som med första fick andra vara hemma några år. De var hemma heltid båda två samtidigt i ett halvår.
Även denna gång kolik och mycket babyskrik och vakennätter i tre månader.

När yngsta var nån månad upptäckte de att hon hade samma hjärtfel som jag och min mor haft. Så de höll koll på hennes hjärta. Och när hon var dryga två år åkte vi enda till Göteborg (ca 5 timmars bilresa)  för hjärtoperation.

Jag fick sen efter nåt år uppleva hemska upplevelsen att se min bror ligga på sjukhus inkopplad i maskiner och sedan lämna oss. Vi hade begravning. Det var hemskt. Jag kunde inte sova ordentligt. Jag mindes bara hur han nån dag innan ringt och frågat om jag ska göra tårta åt hans dotter på 6års dagen.
Vi firade hans dotter här hemma hos oss med en present och lite gott att äta.

Sedan kom nästa sak.Jag genomgick en stor badrumsrenovering här hemma precis innan jul och vi levde utan toalett och dusch i månader. Det tog på krafterna då jag var tvungen att städa upp efter arbetarna som spred byggdamm överallt trots inplastning eftersom vi är allergiska och har astma. Jag storstädade i princip var dag i månader. jag kände mig sliten och ibland grät jag av trötthet minns jag.

Sedan fick dottern lite hälsoproblem igen. Samtidigt fick jag skyhögt blodtryck och hamnade på akuten. Jag fick mediciner och jag gick på utredning för mitt dåliga minne , och fick diagnos utbränd.

Min far ringde mig en dag , dagen före första advent, och sa att han tyckte att han sluddrade och kunde inte lyfta armen. Jag gick över dit och och konstaterade att han nog fått en stroke. Jag ringde ambulans och vi åkte upp till sjukhuset.
Jag hälsade på honom varje dag den månaden han låg inne på sjukhus. Efter att först ha jobbat på mitt extra jobb som lokalvårdare som då var tre förmiddagar i veckan, och tagit hand om barnen och hemmet så tog jag två bussar dit i snöstorm.
Pappa kom hem precis innan jul och firade hemma hos oss.
Jag har sen dess (tre år sen) gått ut på promenad med honom och hans styrka i ena benet och armen kom tillbaka. Han lider dock av en spinalskada i ryggen så han har svårt att gå och går med rullator.

De dåliga nyheterna verkade nu avlösa varandra.
En sommardag förra året låg jag på soffan och mådde dåligt, och tittade plötsligt till på min mobil och såg många missade samtal.
Det hade varit min fd svägerska. Hon ville meddela att hennes dotter, min brorsdotter, hade plötsligt oväntat gått bort.
Mitt huvud snurrade och barnen var utom sig av sorg för deras 10 åriga kusin. Båda mina barn sov på soffan den natten. De ville inte sova i sitt rum.
Innan det blev begravning hade vi först min brors stora bröllop på slott. Där skulle mina två döttrar vara brudtärnor. Jag hade köpt klänningar till dem och till mig . Jag hade fått två nätter övernattning där av bror och hans fästmö som 40-års present så vi stannade där en hel helg. Det var en otroligt underbar helg. Jag fick komma bort och tänka på annat.Och jag fick se min lillebror gifta sig.
När vi återvänt till verkligheten var det begravning för lilla ängeln. Jag tror inte jag har gråtit så mycket i hela mitt liv. Jag fortsatte att gråta i månader efteråt.
Lilla ängeln som varit hemma hos oss så mycket under åren, julpysslat och varit med på Halloweenpartyn och födelsedagar…
Nu vilade hon bredvid sin pappa på kyrkogården.

Kort därefter gick en vän bort i cancer.
Det blev en chock. Jag fortsatte att gråta.Tänkte att livet är bra grymt.
Själv kämpade jag med återkommande brännande smärta i båda armar och en trötthet som fick mig att somna stående. Efter många besök hos läkare fick jag diagnosen Fibromyalgi.
Jag kämpade i början att få folk i min omgivning att förstå hur jag mådde och att jag inte längre orkade som jag gjort , men när jag märkte att många inte lyssnade så slutade jag.
Istället började jag att undvika ge mig in bland folk som frågasatte eller som snörpte på munnen.

I våras kom nästa besked.
Samma dag som jag och en väninna skulle fira hennes 30-års dag och min 41-års dag med ett pizzapary för vuxna och barn får jag veta att min mor gått bort.
Hon hade inte äns nått 70.
Bara några dagar innan min lillebrors 40-års firande och min dotters dansuppvisning var det ännu en begravning och tårar.
Min energi var nu slut och jag orkade inte längre mer. Jag valde att inte stressa iväg till min brors 40-års firande som var i en annan stad, utan stannade hemma efter dansuppvisningen som var samma dag.

Utöver detta är det så klart sjuka barn, problem med arbeten, räkningar, möten, läkartider, tandläkartider och egna hälsoproblem men även många positiva händelser som kantat dagarna.
Så kanske det inte är konstigt att jag har haft huvudvärk i snart 4 månader månader nu.
Jag gick till sköterskan för att bara ta blodtrycket då 2 månader sen för att titta att det inte var det. Och då var blodtrycket okej. Men sköterskan tyckte jag skulle utredas för yrseln och huvudvärken, så lite med protester gick jag till läkare. Ännu har de inte hittat något ovanligt förutom att blodtrycket går upp av smärtan och jag har fått mer mediciner. Jag går även hos sjukgymnast, fått prova en del och får akupunktur.
Och jag tror inte de kommer att hitta något. Jag vet att Fibromyalgi kan ge långvarig huvudvärker, så det kan vara det.
Eller att jag bara är trött.
Och gammal.

Men det här är jag. Det här är den jag har blivit av livets sår och ärr.
En envis seg kärring på 42 år som bara fortsätter.
Jag har mina åsikter och är inte rädd att visa dem.
Jag älskar mina barn och sambo mer än livet självt.
Jag kommer alltid att ställa upp och hjälpa pappa.
Och jag finns där för de som finns där för mig.

För att avsluta i en mer positiv ton så vill jag visa vad jag köpt.
Längtar till J U L !
Jag älskar att pynta hemmet i rött och grönt , ställa fram tomtar och servera mina älskade barn varm choklad och vispgrädde.
Oh, det är årets härligaste tid.
Eller vad tycker ni?