I´m a mom – hear me roooar

Igår läste jag rad efter rad om hur människor sa att det är så bra att vårdnadsbidraget försvinner för att det är för _alla_ barn att börja fsk vid ett år för att de har behovet att träffa andra barn och vara sociala och_alla_barn behöver stöd för sin utveckling av fsk-lärare som föräldrar inte kan ge dem. För att fsk lärarna är ju pedagoger.Då undrar jag om de har träffat _alla_ barn?
Och är föräldrar inkompetenta som inte klarar , enligt dessa personer, av sina barn så fort de fyllt ett år? Så om de är hemma tills de är 2 år…då är det kört? De är fullkomligen fucked?

Vårdnadsbidraget var en liten belöning till de föräldrar som faktiskt ville vara en större del av sitt barns liv i ett par år. Ett par år.
Vi pratar inte om många år här. Vi pratar inte om att barnen inte en dag ska gå på fsk. Bara att de som har möjlighet och vill skjuta upp det ett par år ska kunna göra det utan att klassas som usla föräldrar.
Men det är “inte bra” för barn ska inte vara hemma utan de ska vid ett år slussas in på förskolor med stora barnrupper där de får lära sig vara “sociala”.

Herregud. Det finns fler sätt att vara social. Det kallas gå ut och träffa folk!
Det finns föräldrar som- hör och häpna- klarar av att ta hand om sina barn pedagosiskt och fysiskt efter att de fyllt ett år. Som klarar av att lära dem socialt samspel.
(Jag pratar om de som valt det själva. Jag pratar inte om ekonomiska biten nu.)

Vårdnadsbidraget var en liten belöning till de föräldrar som faktiskt ville vara en större del av sitt barns liv i ett par år. Ett par år. Vi pratar inte om många år här.
Men det är “inte bra” för barn ska inte vara hemma utan de ska vid ett år slussas in på förskolor med stora barnrupper där de får lära sig vara “sociala”.

Jag är en av dem som gick emot strömmen.

Jag var hemmamamma i 9 år heltid (jobbade kväll).
Stora tjejen var hemma 5,5 år. Yngsta var hemma i 4 år, då hon själv uttryckte önskan att börja på fsk.

Jag fick höra kommentarer. Oj vad jag fick höra. Att jag var en elak självisk mamma som gjorde mina stackars barn hemsk björntjänst. De skulle hamna efter i skolan. De skulle få dåliga betyg. De skulle bli osociala. De skulle må så dåligt.
Jag förstörde mina barn.
Jag trodde inte sånt hat kunde finnas hos andra människor..andra föräldrar mest.
Jag trodde nästan nån skulle anmäla mig till soc.

För att jag tog min föräldrarroll till sån höjd att folk fick svindel.

Hur vågade jag vara annorlunda i lilla landet lagom Sverige? Där får ingen sticka ut. Ingen får göra annorlunda för då mår resten dåligt. Fy på mig!

Och jag stod på mig.

Jag ångrar ingenting.
Det var mina bästa år i mitt liv.

Jag har en talangfull och snäll 17 åring och en talangfull och snäll 11 åring.
Jag får jämt höra att de är underbara.
Och som jag har kämpat. Men det är ju mitt föräldrarjobb att göra det.
Jag har från de varit små lärt dem visa andra människor respekt, lärt dem småsaker som tack och varsågod, att dela med sig, att lägga skräp i papperskorgen (den grejjen kan ni ta upp med alla andra vuxna för barn verkar i dagens samhälle inte äns veta vad en papperkorg ÄR!!), att tycka om sig själva , att vara stolta över sig själva, att våga drömma och våga tro… att tycka om att umgås med familjen.
Jag har bett om hjälp då jag behövt det. Jag har bett om råd. Jag har läst. Jag gick även en föräldrarkurs.

Jag vann över många tvivlare.
Några öppna förskolelärare gav mig spydiga kommentarer om att det är korkat att ha barnen hemma i flera år (och de var som sagt ÖPPNA förskolelärare) medan det fanns några som stöttade mig, berömde mig och hejade på.

När barnen väl började på förskola fick jag mycket beröm och positiva ord från personalen. När barnen slutade för att gå vidare saknade personalen dem.

Några föräldrar tackade mig för att ha inspirerat dem att vara hemma några år. De sa att de hade inte vågat det utan att få höra min historia.

Om du, just du , inte varit hemma i 9 år rad med egna barn så vet du faktiskt inte vad du pratar om. Vad man kan eller inte kan.
De flesta med åsikter har ingen egen erfarenhet av att vara hemma dagtid med barn..i nio år.

Så kom inte och säg att _alla_ barn mår bäst börja fsk vid ett år _vare sig föräldrar vill eller inte_.

Den dagen jag tror på den kommentaren är då ni pratat med alla barn i Sverige.

Så alla ni som ” vet bäst” för att ni har läst det ; gör som ni vill med era barn och era liv.
Så gör vi andra som vi vill.
För alla får göra som de vill och följa deras hjärtan.

Sluta följ i andras fotspår och gör din egen stig.

Det är det livet går ut på.

Ps. Jag är inte det minsta pedagogisk utbildad. Fy på mig som skaffade barn utan att vara det!

kännre sig som stolt hemmamamma.

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to I´m a mom – hear me roooar

  1. Fina Frun.se says:

    Fina du, det här är nog bland det bästa du har skrivit! Power! Och du vet ju att vi delar erfarenhet, så jag stöttar varje ord du skriver, dina val, sin styrka. Det är verkligen sorgligt att ALLA barn förväntas ha samma behov, nästan som ett robotsamhälle. Sedan är det ju rent ut sagt löjligt att ettåringar drillas i “social kompetens”. En ettåring behöver trygghet och kärlek. Blir bara orolig och otrygg av en massa nya ansikten och rutiner varje dag. Det är först i treårsåldern som man har glädje av lekkamrater och nya vyer, då man kan ta till sig samspel och fantasilekar. Men som sagt – alla barn är olika och alla barn förtjänar att man tar hänsyn till dem som enskild individ. Deras personliga behov och känslor. De barn som inte mår bra av förskola, skall verkligen inte behöva lämnas av där varje dag. Det är synd att inte fler föräldrar står på sig och går sin egen väg…

    Senast igår faktiskt, fick jag en kommentar på bloggen som syftade på mitt “dåliga föräldraskap” eftersom jag njuter av att umgås så mycket det bara går, med mina barn. Hur tragiskt är inte det? Att det skulle vara synd om mina barn som lever i en kärleksfull familj, där de alltid är högsta prio? Tänk vad sorgligt, att det finns människor som inte kan förstå att vänskapen mellan förälder och barn kan vara det starkaste och finaste i världen. Att ett barn faktiskt ibland föredrar att “hänga med morsan” istället för att uppsöka en kompis. Jag blir uppriktigt ledsen när jag tänker på alla barn som växer upp med frånvarande föräldrar, som aldrig får uppleva glädjen av att vara bästis med den människa som borde känna dig allra bäst.

    Kram på dig ❤

    • Fina frun: Tack så mycket !!
      Jag kände att jag var bara tvungen att säga något.
      Jag läste kommentaren på din blogg och ditt svar var bra.
      Men varför i hela friden måste folk frågasätta att man UMGÅS med sina barn bara för att de blivit äldre?
      Så man ska bara plötsligt säga “hörrö nu är du 14…så jag går inte på bio med dig. Jag vill gärna se Hunger Games ja, men inte med dig!”
      Folk som inte förstår varför våra barn vill umgås med oss har själva barn som inte vill umgås med dem – och de tror att det är så det ska vara. Att tonåringar ska dra sig undan och rata mamma. Mamma är nåt “barnsligt”.
      Vad de glömmer är att vi är inte bara mammor!!! Vi är även kvinnor med livserfarenhet och mycket kärlek.
      Word!!
      Kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s