Work hard…then drop to floor?

Jag tror jag har missförstått det hela.
Det här med livet.

Jag trodde man liksom skulle leva.
Ta sig tid.
Uppskatta små saker.

Hela tiden blir jag istället inpräntad med information och bilder av hårt arbete.
Ja…då menar jag inte bara betalt arbete alltså!
För jag förstår att man måste betala hyra, mat och räkningar.

Utan även arbete utöver det.
Vi arbetar.
Vi lämnar och hämtar barn.
Vi hjälper till med läxor och studerande till prov.
Vi handlar mat, städar hemma, tvättar om och om igen.
Vi tar hand om husdjur, vi ordnar med fritidsaktiviteter, vi är med i föräldrarråd och är klassföräldrar.

Ofta är vi så trötta att vi går på knäna.
Och ofta meddelar vi det till folk.
Och det är okej!
För man ska vara trött.
Det är status.

PicMonkey Collagework

Bara bita ihop och le.
Och fortsätta slita.
Och är man riktigt duktig så skaffar man sig ännu mer att göra ,och stolt meddelar man till omgivningen att trots övertid, sömnlöshet, tre barn med magsjuka, en med vattkoppor , en halt hund, en havande katt, en hamster som ska opereras och en översvämning i toalettstolen så har man minsann ändå gått ut med grannens pudel, klippt och målat egna påskkort medan barnen sov, sytt egna gardiner till hallen och odlat gurka på fönsterbrädan i vardagsrummet.

För det är så det ska vara.
Det ska verka så bra som det bara kan.
Ju hårdare man jobbar desto lyckligare blir vi.
Det är ju så.
Alla gör ju så.

fifties-housewife-apron_2

PicMonkey CollagestressBeklagar man sig för mycket får man höra tissel och tassel bakom ryggen att folk minsann inte orkar med att höra klagomål.
Och om man är positiv och glad så hör man tissel och tassel bakom ryggen att folk orkar inte med att höra hur bra man mår.
För så bra mår ju ingen. Egentligen.

Så har det alltid varit.
Med nutidens sms /mms- och data trafik är det bara mer påtagligt.

Gud nåde om man får en minut över och man kan bara sitta och kramas med sina barn och fråga hur dagen har varit.
Ja, då måste man ju nästan ha dåligt samvete….
Eller?

Nej.
Det måste man inte.
De som trycker in så mycket i sina liv att de går bokstavligen på knä tycker jag lite synd om.
För de tror att det är så livet ska vara.
Men i själva verkat missar de livet.

Gårdagen kommer inte tillbaks.

Lev här.
Lev nu.

busy-mom-2

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Work hard…then drop to floor?

  1. Brysselkakan says:

    Kloka ord! Läste vad du skrev inne hos Fina Frun så jag blev nyfiken på dig.
    Hoppade själv av jobbkarusellen 2002 efter att den snurrat så fort att jag for in i väggen. Mår numera toppen och styr över mitt liv själv på ett helt annat sätt!!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s